Att känna sig nöjd.

Jag har svårt att känna mig nöjd. Vid ett prov, eller ett ridpass. När jag har ridit, brukar jag se det negativa. ”Förstår inte varför jag red så dåligt när jag gjorde skänkelvikning” eller ”varför han inte lydde mig i halten”. Jag försöker nu att tänka om. Istället tar jag fram det positiva, ”han gick ändå ganska bra i galoppen” eller ”nu funkade det tillslut i traven”. Jag har svårt för sånt tänkade och jag tror fler har det. Såklart ska man inte gömma svagheterna, ta fram de med, men var nöjd med de bra. Men man måste, för att hitta motivationen, ta fram de bra sidorna och också se de bra sidorna.

Som kompis måste man också tänka så, för att hjälpa varandra. Berömma varandra. Visa att man faktiskt ser att folk blir bättre och utvecklas. Se vilken teknik hästen har, och berömma det, istället för att fråga varför hästen rev.

Även om de flesta har mycket höga krav på sig själva, måste man ibland dra en gräns. Faktiskt inse att man klarar inte hur mycket som helst. Man orkar inte ha högsta betyg i alla ämnen samtidigt som man vill prestera på tävlingar. Och om några prov går dåligt, haka inte upp dig på det. Det går bättre nästa gång! Var lite egoistisk, att du kan så mycket bättre, men hade otur eller så, det kommer att gå.

För att inte bli missnöjd om du inte uppnår dina mål, sätt realistiska mål, mål som du tror att ni kommer nå. Då blir det roligare när man ser att det går, att man har klarat det.

Och nej, glaset är inte halvtomt, det är halvfullt. ;)

//Amanda