Att känna sig nöjd.

Jag har svårt att känna mig nöjd. Vid ett prov, eller ett ridpass. När jag har ridit, brukar jag se det negativa. ”Förstår inte varför jag red så dåligt när jag gjorde skänkelvikning” eller ”varför han inte lydde mig i halten”. Jag försöker nu att tänka om. Istället tar jag fram det positiva, ”han gick ändå ganska bra i galoppen” eller ”nu funkade det tillslut i traven”. Jag har svårt för sånt tänkade och jag tror fler har det. Såklart ska man inte gömma svagheterna, ta fram de med, men var nöjd med de bra. Men man måste, för att hitta motivationen, ta fram de bra sidorna och också se de bra sidorna.

Som kompis måste man också tänka så, för att hjälpa varandra. Berömma varandra. Visa att man faktiskt ser att folk blir bättre och utvecklas. Se vilken teknik hästen har, och berömma det, istället för att fråga varför hästen rev.

Även om de flesta har mycket höga krav på sig själva, måste man ibland dra en gräns. Faktiskt inse att man klarar inte hur mycket som helst. Man orkar inte ha högsta betyg i alla ämnen samtidigt som man vill prestera på tävlingar. Och om några prov går dåligt, haka inte upp dig på det. Det går bättre nästa gång! Var lite egoistisk, att du kan så mycket bättre, men hade otur eller så, det kommer att gå.

För att inte bli missnöjd om du inte uppnår dina mål, sätt realistiska mål, mål som du tror att ni kommer nå. Då blir det roligare när man ser att det går, att man har klarat det.

Och nej, glaset är inte halvtomt, det är halvfullt. ;)

//Amanda

Det finns ju alltid bra och mindre bra saker med alla bloggar. Jag tänker nu skriva vad jag tycker är bra/vad vi kan förbättra med våran blogg.

Bra:
Jag tycker oftast att vi har fina bilder. Mycket bilder som gör att man vill stanna och läsa mer, se mer. Bra inlägg, innehållande allt från tips till utvärderingar. Samt att vi inte är elaka eller hänger ut andra bloggare eller personer i det stora hela. Snygg design + header också, tack vare Lisa! :)



Förbättras:
Att kanske vara ännu noggrannare med bilder. Bilder tycker jag utgör en stor del, fina bilder = bättre helhetsintryck. Kanske att jag iallafall har en röd tråd genom mina inlägg, inte bara massa randoms inlägg som ingen egentligen bryr sig om. Att jag ska våga skriva lite mer om vanliga livet och kanske lite mer känslo relaterade inlägg.

Vad tycker du att vi ska förbättra? Och vad är vi bra på?

//Amanda

Stå på dig så ska du se ni kommer fram till de bästa för er båda. Förstår att du vill ha sista sommar med solen. Men kan ni inte fortsätta som ni har de nu då?

Är duva din egna ponny eller är hon sköthäst?

berätta lite om henne. hon är superfin!

.

Hej på dig! Fin blogg, kolla gärna min :-) ska du på GHS?

Engelsk nosgrimma

Den engelska nosgrimman sägs ge störst rörelsefrihet åt hästens mun och består av en enda nosrem om spänns innanför sidostyckena,  nedanför kindbenet, alltså ovanför bettet. Denna nosgrimma är en av de vanligaste nosgrimmorna och kommer ursprungligen från Frankrike.

Denna nosgrimma fungerar mer som prydnad än som stöd till bettet. En effektivare variant av en engelsk nosgrimma kallas för Aachen som även har ett fäste under hakan och denna förbättrar inverkan på bettet från ryttaren.

pullarnosgrimma

Den mexikanska nosgrimman, som oftast är mer känd under namnet Pullar-nosgrimma ligger som ett kors över nosryggen och ger något större rörelsefrihet åt hästens käkar. Den mexikanska grimtypen passar bra till starka hästar som gärna vill ta bettet. Övre remmen ligger ovanför bettet och den undre remmen under bettet. Denna typ av nosgrimma är mycket lättare att anpassa uppåt eller neråt på hästens nosrygg så att man kan lägga trycket högre upp på hästar som sänker huvudet eller längre ner om hästen gapar, vill ta bettet eller går med höglyft huvud. Trycket på nosen ska komma direkt från krysset som bildas av de korsade remmarna.

Det svenska namnet Pullar-nosgrimma kommer ifrån att denna nosgrimma även förhindrar att hästen pullar, dvs tar bettet mellan tänderna och sticker. Denna nosgrimma är bra för hästar som drar.

remontnosgrimma

Denna grimma håller kvar bettet i munnen och hindrar alltså hästen från att öppna munnen för mycket, korsa käkarna och ta bettet. Denna nosgrimma har bara en rem som bör ligga över näsborrarna och sitta fast nedanför bettet i hakgropen. Remontgrimman omsluter nosen och korsar hästens mungipor. Bettet ska stabiliseras och inverkar mer jämnt över hela hästens mun. Trycket från ryttarens tygeltag hamnar då ganska långt ner på hästens nos, vilket gör att hästen söker huvudet neråt. Denna nosgrimma används ofta på unghästar.

Aachennosgrimma

En Aachennosgrimma har samma konstruktion som en engelsk nosgrimma men har även en undre rem. Aachen-grimman kombinerar den engelsk nosgrimman med den hannoveranska grimman. Denna nosgrimma motverkar att hästen rör käkarna i sidled. Nostrycket är fortfarande större högre upp via den övre remmen (den Engelska).

Jag har tagit mestadels fakta från wikipedia.

// Irma

Tova stod alldeles stilla, lät Caoin nosa igenom henne från topp till to. Efter en noga genomsökning la hon försiktigt huvudet i Tovas famn, slöt ögonen och frustade nöjt. Tova tog långsamt upp ena handen för att inte störa henne och strök henne i pannan.

Det var en varm sommarkväll, solen gick ner i ett rosa skimmer och några syrsor spelade i gräset. Hästarna stod trötta i en flock medan Caoin hade vågat sig fram till henne, tillit.

Tova var ensam kvar på ridskolan, eller nej, ensam är fel ord, hon hade ju hästarna. Alltid hästarna i tankarna, alltid med och inte mot.

Bortifrån flocken gnäggade de på Caoin och hon lyfte huvudet och öppnade ögonen. Hästens ögon var stora och tittade på henne med en blick som ville säga allt det orden inte kunde. Hon buffade till henne i magen, en försiktig buffning för att säga, ”vi ses igen”. Tova log och såg Caoin skritta bort för att ansluta sig med de andra. Efter en sista vinkning gick hon till den röda cykeln som hon parkerat vid stallväggen. I sommarnatten cyklade hon hem, med en varm, underbar känsla som sakta spred sig.

Det var lördag, Tova skulle rida, veckans höjdpunkt. Hon steg ur sängen och gäspade stort, drog försiktigt de bruna ridbyxorna över benen och satte på sig en urblekt randig tröja. Hon tittade sig själv i spegeln och såg hur morgonsolen reflekterades i spegelns klara glas. Det mörka håret lockade sig ner över axlarna och de isblåa ögonen hade en speciell glimt. Hon granskade sig själv, visste inte om hon skulle gilla sig själv, visste inte om hon betydde något för sig själv, det var annurlunda när hon var med hästarna. Säkerheten kom med sig själv, där var hon alltid betydelsefull, alltid älskad. Där var det ingen som nämnde något om hennes utseende, där blev hon en del av något större.

På lätta steg tassade hon ner till köket. Mamma var vaken och hälsade henne godmogon med en kram. Klockan visade kvart i nio, halv tio skulle hon vara i stallet för att ha upprop. Tova tänkte komma lite tidigare än så, hon visste redan att hon skulle ha Caoin, ingen annan i hennes grupp ville ha henne så då kunde hon ändå borsta Caoin lite mer, göra henne till en rikig tävlingsponny. Ute var det svalare än igår och fartvinden var uppfriskande. Rida är som att cykla, lär man sig konsten, försvinner den inte i första taget.

Google bild

Har skrivit en början till en berättelse, (här ovanför då) får se om det blir någon fortsättning. En början är iallafall en början. Gillar ni sånthär, eller är det liksom ett inlägg man hoppar över?

//Amanda