Här kommer ett inlägg över något som jag funderat på ett tag, de som känner mig väl vet att jag tänker mycket. ;) Så nu kan jag ju dela med mig lite av mina tankar. Enjoy!

”När jag säger att jag älskar någon gör jag mig sårbar. Jag gör så att det är lätt för andra att få mig att tappa mitt självförtroende. När jag säger att jag älskar dig, gör det mig svagare, jag gör mig själv svagare genom att förlita mig på någon annan än mig själv.

Jag lägger mig tro hos en annan famn, ett annat hjärta. Jag tänker inte på att andra kanske lägger sin tro hos någon annan.

När jag säger att jag älskar någon går det inte att leva utan den personen. Tänker på om man skulle kunna gå vidare om något bryter vänskapen eller om något tragiskt händer. Skulle det gå, skulle man kunna stå på egna ben efter att ha litat så mycket på någon/något annat?

Man ska våga säga att man älskar någon, för man får så mycket tillbaka. Även om det blir jobbigare om man blir sviken. Gillar du inte någon blir det inte heller så jobbigt när man blir sviken. Gillar man någon är det ju svårare att acceptera att något tagit slut. Leva på minnen.

Jag har underbara vänner som jag har gett mitt hjärta till, som jag verkligen älskar. Som jag kommer försöka hålla fast vid, för de betyder för mycket för att mista. De ger, jag ger, de tar, jag tar.

Ibland blir jag nästan rädd för hur mycket Rasmus betyder för mig. Nu när jag har han vet jag inte hur jag klarat mig utan. Alltså kommer det bli jättesvårt om det en dag tar slut. Det vet man ju aldrig. Men jag vet att det kommer vara underbart, är underbart att just nu, just då ha honom i min famn, i mitt hjärta. Alla ni i mitt hjärta, alla som jag känner mycket, som jag känner sådär, som jag nyss lärt känna. Alla er som jag tycker om."

Tre ord, elva bokstäver -jag älskar er ♥

Ett sånt där djupt "tänka till inlägg". Men kände att jag bara jag tvungen att dela med mig lite av de tankarna som snurrat runt i mitt huvud. Gillas sånna här inlägg?