Rasmus provridning i berättelse form
Långt inlägg om när jag provred Rasmus, dock i berättelse form och mer känslor utvecklat. :)
Bilen kör upp på en gårdsplan framför ett stort stall. Stallet, med manege och utebana, är vitt och luftigt. Med stora ögon tittar jag ut genom bilrutan, ska jag ens våga gå ut? Ska jag våga gå ut till något som kan förändra mitt liv totalt. Ut i ovissheten men med en helt obeskrivligt härlig känsla.
Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv.
I stallet står han, en brun skönhet på fyra ben. Mannen som är med oss hjälper till medd sadlingen och tränsar hästen samtidigt som han pratar på. Nervositeten släpper för ett tag, att se honom så positiv ger mig trygghet.
Hästen glänser i solen och jag ryser genom att bara se på honom. Stallet är vackert, inuti också, prydligt och fint.
Uppe i sadeln känns det ovant så härligt.
Hästen är framåt och pigg. Han skrittar på som bara den och jag tar försiktigt i tygeln för att se på reaktionen. Människorna i mitten säger åt mig att trava, som tur är, är de upptagna med att prata och för tillfället tittar de inte så noga på mig. Traven känns som en storhästs. Han lyfter högt på benen och för mig som kommer från en B-ponny trav är det svårt att hitta rytmen. Det känns som jag aldrig ridit innan, så som han travar mig ur sadeln och jag hamnar i otakt, igen.
Men det gör ingenting, känslan av upprymdhet tar över och jag saktar av till skritt igen.
Från skritt går jag upp i galopp, bara en liten rörelse behövs för att få honom börja galoppera och jag njuter av att känna att jag behärskar gångarten. -Vi hör ihop.
Efter lite småhinder börjar vi hoppa på riktigt. Först hoppar jag ett litet hinder för att sedan galopperandes komma på ett större. Ägaren förklarar att han inte varit fullt igång i hoppningen särskilt länge, och därför är väldigt fram.
Han höjer huvudet och spetsar öronen spikrakt fram. Han är full av lycka. Stark drar han sig mot hindret och flyger stort över. Avståndet är avsett för fyra galoppsprång men hästen i fråga tar det på fyra. Jag försöker igen men lyckas ännu inte ta det på fem.
Ägaren lägger en tjugolapp på ett av hinderstöden.
-Klarar du det på fem, får du tjugan!
Jag vet inte om det var tjugan, hästen eller jag, men på något sätt lyckas vi ta oss över det på fem.
Med lyckan som snart bubblar över åker jag hem, med enbart ponnyn i tankarna.
With you by my side, there always a soul to keep fighting. ♥
Kommentera gärna vad ni tyckte och om sånthär uppskattas. O det som skrevs om, är den första provridningen på Rasmus! ;)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Grymt bra skrivet!! mer sånt ! :D <3
Postat av: Sara häst&ponnyryttare o hobbyfotograf
Helt underbart helt enkelt! :'D
Trackback
