Något som satt spår i mig, är världens vackraste citat. Världens starkaste citat som ingjuter massor av hopp. Det var för flera år sedan, när hoppning var något ovanligt och helt galet. Första ridlägret, första riktigt ridkänslan. Ledaren för ridlägret var en av mammorna, en erfaren ryttare som är jätteduktig. Säker och trygg. Hon kollade på oss alla och sa något som jag verkligen har tänkt på, för det är så himla bra! ”Kasta hjärtat och hoppa efter för att plocka upp det...”. Kan låta ganska töntigt, det är ju bara ett hinder? Men det var något större då! Då var ett hinder just ett hinder, något som man ska, måste ta sig över.

Jag ska ha med mig detta citatet i all evighet, i vilken klass jag än tävlar, vilken häst jag än har. ”Jag ska över, inte stanna på vägen”. Det är djupt och starkt och varje gång jag säger det känner jag mig starkare. Jag klarar detta, jag kan! Varje gång jag ska in på tävlingsbanorna ska jag tänka på detta, något som ger mig självförtroende och något som jag verkligen tror på.

För alla har känt sig svaga, vad det än gäller, inte hinder kanske men alltmöjligt. Alla har mått dåligt över något och känt att man inte klarar mer. När man bara vill ge upp. Man har haft dåligt självfortroende och man bara velat begrava sig under täcket i all evighet.

Då tänker jag på detta, för att jag ska tro på mig själv. För det går! Även om det inte går själv så går det med andra, man måste bara våga.

Kasta hjärtat och hoppa efter för att plocka upp det.

Lite rörigt i slutet, men kände väl att jag ändå fick fram något vettigt.

//Amanda